Politiska sanningar borde ifrågasättas oftare. Särskilt när man kan ana att sanningen har passerat bäst före-datum.

Minns hur Moderaterna under Fredrik Reinfeldts partiledartid vågade syna att Socialdemokraterna skulle vara partiet med stort P för landets arbetare. Nya Moderaterna valde till valet 2006, inte helt utan fräckhet, att lansera sig som Sveriges nya arbetarparti – och det visade sig att en påfallande stor andel av väljarkåren höll med om detta.

En annan ”sanning” är att Kristdemokraterna är sjusärdeles duktigt på sociala frågor, särskilt hälso- och sjukvårdspolitik. Traditionellt har det absolut varit så. Under såväl Alf Svenssons som Göran Hägglunds partiledartid kunde Kristdemokraterna med fog hävda att man ägde frågan.

Men med Ebba Busch Thor har saker och ting förändrats. KD har tydligt förflyttat sig högerut och betonar nu oftare sin konservativa värdegrund.

Partiets tonvikt ligger på hårda frågor som brott och straff. Det ska vara hårdare tag mot invandrare och betydligt stramare migrationstyglar. Allt i KD:s strävan att lägga sig mycket, mycket nära Sverigedemokraterna – för att eventuellt kunna locka SD-väljare till sig.

Och när Kristdemokraterna senast fick rubriker för sina ståndpunkter i hälso- och sjukvårdsfrågor handlade det uteslutande om Lars Adaktussons insatser i Europaparlamentet där han systematiskt röstade emot kvinnors rätt till abort.

Många kvinnor – som måhända tyckte att KD kanske skulle kunna vara ett parti för dem – blev rasande i våras när det visade sig hur KD-företrädare agerar i skarpt läge, då nedprioriteras kvinnans rätt till sin egen kropp. Och partiet har växlat sin väljarbas från att förut främst locka kvinnor till att nu vara ett parti för män.

Det är i dagsläget mycket rimligt att ifrågasätta KD:s position som sjukvårdsparti.

Från den utgångspunkten är det intressant att se hur Centerpartiet vid sin pågående partistämma i Karlstad valt att tydligt flytta fram positionerna just inom vårdområdet.

Att kvinnliga väljare tenderar att prioritera vård- och omsorgsfrågor högre än män är känt. Och givetvis är det extra kittlande att huvudnumret under stämman just handlat om att stärka mödravården – hela vägen från graviditet, till förlossning och eftervård.

Men partiet efterlyser också att vården måste bli mer jämställd generellt, exempelvis släpar forskning och kunskap om kvinnors hälsa efter.

Det är naturligtvis inte så att det utåt heter att C gör detta för att KD lämnat manegen krattad och tom, öppen för andra att kliva in. Men samtidigt är det lät att konstatera att tajmingen är i det närmaste perfekt.

I det vakuum som uppstått när Ebba Busch Thor självmant valt att prioritera annat är det givet att Annie Lööf tillför syre.