Nu får vi minnas hans varma personlighet med de intensivt ljusblå ögonen, som glittrade så okynnigt, när han lurade på något skämt. Ingen kunde som Peter servera lustigheter utan att såra någon, ackompanjerade av hans glada, smittande skratt.

Han gjorde stort intryck på folk och uppskattades mycket av alla sina vänner i olika sammanhang, både i Stockholm, varifrån han och Carin flyttade och i Rättvik, där han snabbt rotade sig i början av 2000-talet. Hans liv var inte utan sorger, men aldrig att han belastade sin omgivning med detta. Han var alltid den glade gamängen utåt!

Vid våra samlingar på Stiftsgården under Musik vid Siljan-veckorna var Carin och Peter som ett begrepp för oss! De kom både till morgonsamlingarna och till vår egen kör i Arbogarummet eller kapellet, liksom till måltiderna i matsalen och umgicks med oss. Och förstås till konserterna. De var alltid så glada och härliga att bli omkramade av.

För det mesta hann det under vår sommarvecka i Rättvik även bli uppskattade bjudningar med MvS-gänget uppe i Gärdebyn hos dem. Den fantastiska utsikten över Siljan och Rättviks kyrka från deras vidsträckta, fina altan glömmer vi aldrig. Där sjöng vi körsång och spelade låtar, åt bakelser till fikat och njöt av samvaron och gemenskapen.

Vi sörjer Peter och känner med hans älskade Carin! Bättre vänner kunde vi inte ha haft under åren på Stiftsgården!

Lena Gäfvert (för MvS-gruppen)